Stockholm Hash House Harriers

drykkjumenn með hlaupavandamál
(jag kunde inte motstå frestelsen)

En kort presentation.

The Hash House Harriers är, som rubriken antyder, en internationell organisation med inriktning på löpträning och socialt umgänge, kanske framför allt det senare. Själva ordet Hash kan i sammanhanget ha flera betydelser förutom grundbetydelsen, vilken närmast skulle översättas med pyttipanna på svenska. Det kan vara:



Historisk bakgrund

1938 i Kuala Lumpur, Malaysia, satt en engelsman vid namn A.S. Gispert och funderade på en löparklubb han tidigare hade tillhört. Klubben hade fungerat ungefär som våra dagars Hash House Harriers, d.v.s. någon sprang före och lade ut ett spår som de andra skulle försöka följa och helst hinna ifatt haren. Gispert beslutade sig för att försöka starta en ny klubb efter samma modell och snart var den ett faktum. Medlemmarna hade det gemensamt att de, bortsett från att de alla var engelsmän, hade för vana att inta sin lunch på The Selangor Club i centrala Kuala Lumpur. Maten där var dock föga upphetsande, vilket resulterade i att de började kalla klubben för The Hash House (ungefär "Syltan"). Harrier betyder harhund, och när de nu hade en nystartad löparklubb var det alldeles naturligt att kalla den The Hash House Harriers.

Klubben hann med 107 lopp innan den tvingades ta paus p.g.a. den japanska invasionen. Dessutom dödades Gispert i strid med japanerna i Singapore den 11:e februari 1942. Det dröjde ända till augusti 1946 innan de överlevande åter kunde samlas, men sedan dess har det rullat på.Till en början skedde utvecklingen i mycket maklig takt. Det dröjde alltså 24 år innan Hash nr 2 startades i Singapore. När Kuala Lumpur sprang lopp nr 1500, år 1974, fanns det bara 35 olika Hash Houses, men därefter har utvecklingen varit lavinartad. 1992 fanns det ca 1100 klubbar i över 135 länder i alla världsdelar, inklusive Antarktis.



Interhash

Som texten ovan försöker belysa finns det Hashers utspridda över hela världen. Det första stapplande steget att samla ihop några av dessa skedde i Kuala Lumpur 1966 i samband med deras tusende run. Sedan 1978 har s.k. Interhashes arrangerats vartannat år. I Hongkong, 1978, var deltagarantalet ca 800. 1988, på Bali, Indonesien, deltog ca 2600 Hashers och 1992, i Phuket, Thailand, sprängdes 3000-gränsen.

Ett Interhash måste inte alltid hållas i Asien. 1994 gick det av stapeln i Rotorua, Nya Zeeland , under måttot ‘Thunder Down Under’ och vintern 2000 i Tasmanien. Den senaste var i Perth i Australien vintern (vår vinter alltså) 2008 och nästa gång är det i Kuching på Borneo (Sarawak närme bestämt)



InterScandi Hash

Å Norden har också gemensamma sammankomster, s.k. InterScandi Hashes, naturligtvis i mindre skala. I augusti 1995 var Stockholm för första gången värd och vi lockade till oss ca 150 personer från San Francisco i väster till Canberra i öster (ett stort tack till Åbro bryggerier, som så generöst försåg oss med öl). Eftersom Skottland är att betrakta som gammalt vikingaterritorium såg vi genom diverse manipulerande till att Interscandi 2007 hölls i Glasgow och sommaren 2009 är Oslohashen värdar i Harstad på Lofoten



Vilka Hashklubbar finns i Sverige

I elk logoStockholm finns den för närvarande tre stycken Hashar. Den ursprungligaste, The Absolut Hash, har funnits sedan 1986 medan de två andra The Underground Hash och The Berserkers Full Moon Hash båda startade sin verksamhet sommaren 1994. Det är absolut inte så att de olika Hasharna konkurrerar utan de snarare kompletterar varandra: Absolut, som är mer familjebetonad, springer varannan lördag från någons hem och det brukar serveras mat och dryck; Underground springer på onsdagar från någon pub och var och en betalar sin egen förtäring och slutligen Full Moon springer (och då menar jag springer, och långt) varje fullmåne från någon pub, någons hem eller det som passar bäst

Förutom dessa lite mer reguljära hashar finns the SPOR&DIC H3, som springer, går, har party, åker på Ålandskryssnihng mm när det känns som läge för det, the Inverness H3, i princip en resehash, vi har lagt spontanspår både i Helsingfors och på Isle of Islay (mellan Laphroiag och Ardbeg via Lagavullin) samt the Connoisseur hash som är ett försök att kombinera hashing med öl-, vin. whisky-, vadsomhelstprovning.

I övriga Sverige finns en klubb i Västerås, The Westra Aros Gurka HHH (i princip en avknoppning från Stockholmshashen), i Ludvika och i Blentarp (i Sjöbotrakten) samt icke mindre än två i Göteborg, Gothenburg HHH och Gothenburg Gruesome HHH. Dessutom brukar exstockholmshasharen Meatball försöka hålla en årlig hash i Vimmerby-

Vi har också gjort utflykter till Falun, Gävle, Norrköping, Åland (både Mariehamn och Eckerö), Glasgow och Berlin och en hel del andra platser kom vi på, när vi summerade en gång



Vem är då en Hasher?

En Hasher är en person som tycker om att umgås och dricka öl och som, i större eller mindre grad, även tycker om att springa. Till yrket kan en Hasher vara allt mellan lastbilschaufför och karriärdiplomat. Med tanke på organisationens internationella inriktning är nog det senare vanligare. Många, kanske de flesta, kommer också i kontakt med Hashen när de har utlandstjänstgöring i någon form.



Springningen

En i förväg utsedd Hasher, kallad The Hare, markerar ett spår genom att hälla ut små högar med mjöl, eller att rita pilar med krita, med jämna mellanrum. Resten, The Hounds, följer det utlagda spåret tills de kommer till en s.k. Check (oftast ett kryss inuti en cirkel). Detta tecken innebär att spåret slutar där, men fortsätter inom en radie av ca 100-150 meter i vilken riktning som helst (i de flesta fall med undantag för ‘uppåt’ och ‘nedåt’).

Det gäller med andra ord att leta reda på fortsättningen av spåret och det har man lyckats med om man efter något hundratal meter åter börjar hitta mjölhögar. Lite försiktighet bör dock iakttas eftersom det kan röra sig om en False Trail. Slutar spåret med tre parallella linjer eller ett ‘F’ är det falskt och letandet börjar om vid checken.

Detta system innebär alltså att fältet samlas upp vid varje check. De snabbaste löparna hinner fram först och medan dessa letar hinner de långsamma ifatt. Ibland, dvs. rätt ofta, hittar de snabba ett falskspår och noterar på väg tillbaka till checken att de andra redan är på rätt väg. Detta märker de genom att de framförvarande oupphörligt vrålar ‘On On’. Varje Hasher är skyldig att hjälpa sina medhashers. Är man på rätt spår skriker man ‘On On’, letar man efter spåret skriker man ‘Checking’, vill man ha information från de framförvarande skriker man ‘Are You?’ och träffar man på en återvändsgränd skriker man givetvis ‘False Trail’. Hör man någon skrika ‘On In’ innebär detta att målet är nära och att ölet väntar.



Ölet och umgänget

Efter "målgången" väntar det som de flesta Hashers med rätta betraktar som det allra viktigaste: ölet och umgänget. Eftersom loppet är utformat som det, är springer var och en precis efter sin egen förmåga och sin egen dagsform. Känner man sig lite ur slag stannar man vid checken och låter de andra springa kors och tvärs och leta efter fortsättningen. Har man sedan läge att göra det tar man en genväg och anländer till målet samtidigt med någon som sprungit ungefär dubbelt så långt.

Ett Hash Run är definitivt ingen tävling. Det finns inga vinnare och inga förlorare. Att fuska är svårt eftersom det mesta är tillåtet. Det värsta som kan hända är att man tvingas inta en down-down, något som dock knappast betraktas som ett straff. En down-down är något centralt och heligt för en Hasher och betyder att en bägare öl måste tömmas på snabbast möjliga sätt i ett drag. Misslyckas man med detta måste resten hällas över huvudet.

Ceremonierna efter loppet leds av The Religious Advisor (The RA), en person med livlig fantasi, god iakttagelseförmåga och ett välsmort munläder. Han/Hon leder det hela på engelska, det internationella Hashspråket, och delar ut down-downs till välförtjänta Hashers. Haren får alltid en down-down oavsett om spåret varit bra eller dåligt lagt. Dessutom hälsas alla nybörjare välkomna. I övrigt kan man få en down-down för att:

Protesterar man kan man få en för att man protesterar. Hänsyn tas dock till bilförare.



Regler

Som alla organisationer håller sig Hash House Harriers med klubbregler. Här inskränker det sig dock till "Rule number one: THERE ARE NO RULES".



Texten ursprungligen framforskad och sammanställd (dvs plagierad) av Meatball, bearbetad och uppdaterad av Floater.